Den största tävlingen under mästerskapet är cupen Vanderbilt som vanns av inte helt okända Nickell (Nickell - Katz, Meckstroth - Rodwell och Levin - Weinstein) efter att de slagit Schwartz (Schwartz - Korbel, Brogeland - Lindqvist, Gold - Bakshi) klart i finalen. Bland svenskarna i tävlingen gick Sylvan - Wrang längst i lag Lall (Hemant Lall - Milner, Ginossar - Zhao). De åkte ut i kvartsfinal mot redan nämnda Schwartz.

Främsta svenska framgången stod istället Mikael Rimstedt för. Han och brorsan Ola delade på sig i partävlingen Silidor Open Pairs. Istället spelade de med varsin av bröderna Grossack från USA. Att Ola och Adam blev trea var såklart ett bra resultat men trots detta blev de slagna av sina respektive bröder när Mikael och Zack vann tävlingen! Mikael tog därmed sin första titel på amerikansk mark (partnern Zack har nu tre), ett försprång som Ola säkert kommer att göra sitt bästa för att ta igen. En fin prestation och vi gratulerar förstås! Systrarna Cecilia och Sandra spelade i lag med Ida Grönkvist och två amerikanskor i den avslutande damlagtävlingen och gjorde också bra ifrån sig då de där kom tvåa.

Bröderna Grossack spelade i Vanderbilt i lag Goldberg (Goldberg - Palma, Manno - di Franco) som hade oturen att få möta förra årets mästare Lavazza (Duboin - Bilde, Bocchi - Sementa, Madala - Bianchedi) redan i andra omgången. ”Italienarna” hade inga problem att avfärda sina motståndare och vann med 201-58, bland annat efter en vinstbricka på dagens giv:

Bilde - Duboin spelar med överföringssvar efter sin 1♣-öppning, ett öppningsbud som dels kan vara på två kort och som dessutom kan innehålla femkortsruter i en balanserad hand (då 1♦ lovar en obalanserad hand). Här öppnade Dubion på 11 hp i kraft av ♥T och en femkortsfärg, något som gjorde det mycket svårt för Dennis att bromsa under slam med Syds kort. Efter Västs spärrbud testade han en upplysningsdubbling för att sedan låta partnern välja slam genom att hoppa till 5NT. I Sverige är den här konventionen fortfarande relativt ovanlig men det är inte alls dumt att ha ett bud som ber partnern välja en lillslam när ingen trumf är överenskommen. Om en trumf däremot är fastsatt finns det bättre användningar av 5NT.

Här valde Giorgio Duboin briljant att höja till 6NT trots att han inte lovat femkortsruter. Dennis plan var säkert att korrigera 6♦ till 6♠ för att visa en extra spader och ge partnern valet mellan 6♠ och 6NT men partnern förekom honom alltså. Förmodligen var Duboin orolig för att få partnerns klöverhållning genomspelad i utspelet när han valde sangslammen. Även om så inte var fallet var hans val alldeles riktigt. Bilde kunde vinna utspelet, ta för ♦AJ och spela hjärter till bordet för en låg spader mot handen. När Öst la en hacka vann han med ♠A och gick in på bordet i hjärter igen för att upprepa manövern. När ♠Q dök upp kunde han nu ducka och när Väst följde färg samtidigt som Öst inte hade fler klöver var slammen hemma. Andra bordet gick en bet i chanslösa 6♠ när det var Väst som hade trekortsspader och singelruter och Syd därmed inte han saka klöver på bordets ruter. Observera också att Syd inte får lägga ner ♠A i stick två då Öst i sådant fall kan avblockera ♠Q och skapa en ingång till partnern på ♠J.

Turneringens snyggaste spelföring presterade förmodligen holländaren Jan Jansma på den här given från åttondelsfinalen av Vanderbilt mellan Rosenthal och Mahaffey:

Att öppna på Västs hand är minst sagt aggressivt även om ruterfärgen är bra. Jag ska dock erkänna att jag inte vet om Roger Lee - Michael Rosenberg spelar stark klöver (där öppningsbudet 1♦ är begränsat) eller en naturlig, obalanserad ruteröppning. I båda fallen är det mer attraktivt att öppna budgivningen. Det skulle också kunna handla om att Rosenthal ledde matchen stort och att Mahaffey-spelarna därför försökte ordna fram svingar för att kunna vända, bland annat genom att bjuda mer aggressivt än annars. Lee följde dessutom upp sin öppning med en trestödsdubbling på andra varvet men det hindrade inte Jansma från att också bjuda aggressivt och bjuda 4♠ trots att partnern försökte gå ner i 3♠. När han spelade så bra som han gjorde var hans beslut dock helt korrekt.

Väst spelade ut ♦A och skiftade i stick två till en trumf. Spelföraren vann på bordet för att spela hjärter till mask, ♥A och hjärter till stöld. Han följde upp med klöver mot handen då Öst var tvungen att gå upp med ♣A för att inte Syd skulle komma in på handen och få stjäla sin andra hjärter. Öst tog bort hjärterstölden med en trumfvända men Syd fortsatte med att dra ut trumfen och ta ut ♣Q i detta slutläge:

Efter ♣Q inkasserade han sin sista trumf och Öst-Väst var fast. Om Väst sakade en ruter skulle han åka in i ruter och tvingas ge bordet sista stick på ♣K. När han sakade klöver lade bordet en ruter och Öst fick ett liknande dilemma. Med ♥K i sak skulle Syds ♥8 vara det tionde sticket så Öst fick lägga en klöver. Nu fick han dock agera ”klivsten” genom att bli inpetad på ♥K och tvingas ge bordet för ♣K - jämn hemgång!

Om Öst inte går upp med ♣A när Syd spelar låg klöver mot damen går spelföraren lättast hem genom att stjäla sin fjärde hjärter. Det går dock också bra att dra ut trumfen och peta in Öst på ♥K för att få det tionde sticket på ♣K. Vad händer då om Väst tar för ♦K i stick två och sedan skiftar i trumf? Syd vinner på bordet och kan få till samma slutläge mot Öst genom att stjäla en hjärter och spela låg klöver mot handen. Det går också bra att spela ♣Q från handen innan en hjärterstöld. Öst vinner och spelar mer trumf men blir sedan skvisad när Syd stjäl in sig till handen i ruter i detta alternativa slutläge:

Öst måste behålla ♥K och sakar en klöver (en spader skjuter bara upp problemet). När Syd stjäl och fortsätter med två varv trumf blir nu Väst skvisad i lågfärgerna!

Läs alla Mickes bridge

Fler artiklar av Micke hittar du på Dagens Bridge