Det spelades förstås väldigt många intressanta givar under mästerskapet, men det är två stycken ”katastrofer” som sticker ut lite extra. Har du till att börja med betalat ut 2800 i straffar någon gång?

Vi börjar med den mest spektakulära av de båda givarna. Den dök upp när Sverige U21 mötte Danmark U26 i den tredje omgången av gruppspelet. Alexander Sandin drog igång med en riktigt tuff spärröppning i första hand, något som blev väldigt lyckat. De fördelaktiga zonerna och att hans par inte spelar med någon svag tvåöppning i ruter (2♦ hade varit en svag tvåöppning i någon högfärg eller utgångskrav med ruter) pekade mot en öppning på treläget om han inte ville passa. Eftersom det trots allt också handlade om en juniortävling är det fullt förståeligt att han inte kunde motstå frestelsen att öppna med 3♦. Väst hade nu ett helt naturligt 3NT-inkliv men skulle komma att ångra sig när Sanna Clementsson kunde straffdubbla. Med håll i alla färger och en bra sexkortsfärg hade hon hopp om flera zonbet, något som absolut var korrekt.

Nu var det Östs tur att stå i rampljuset. Med sin svaga hand ville han absolut inte stå kvar i 3NT dubbelt utan istället spela med en trumf på fyrläget. Ett alternativ var att bara gissa på att spadern skulle vara deras bästa trumf och helt enkelt bjuda 4♠ (det gjorde Öst vid vårt bord efter samma inledning). Sören Bune hittade dock ett begåvat bud när han redubblade. Hans tanke var att han med en ”SOS-redubbling” skulle visa intresse för alla de objudna färgerna och på så sätt få med både klövern och hjärtern i spelet. Det visade sig dock att hans partner, Victor Todd-Moir, inte tyckte likadant och utgick från att redubblingen visade bra kort som ville höja taxan i 3NT. Här måste jag dock ställa mig på Östs sida. Jag har aldrig sett en rent psykisk dubbling i det här läget och då kan Öst helt enkelt aldrig ha tillräckligt bra kort för att redubbla. Har han det måste Nord i sådant fall ha beten i klöver (flytta ♦K, ♠QJ och ♥KJ från Nord till Öst och ♣Q från Syd till Nord) så att det trots allt ändå är bäst att spela ett trumfkontrakt.

När Väst passade på redubblingen fick svenskarna chansen att ta in en gigantisk summa i straffar. Nord spelade ut ♣A och fortsatte med klöver till Syds dam. Hjärtervända i stick tre gick till tia och knekt och Nord inkasserade sina klöverstick innan hon slog ifrån sig med ♠Q. Väst chansade nu rimligt nog på att Nord skulle ha singelruter och tog ut ♦A och ♠K innan han försökte peta in Nord i spader för en hjärtervända. Här blev det ingen succé och Väst fick bara fyra stick - ♠AK, ♥A och ♦A för fem bet och hela 2800 poäng till Nord-Syd. Detta samtidigt som 4♥/♠ inte kostar mer än två bet för 500 poäng i dubblat skick. Vid andra bordet gick Öst-Väst en bet i 3♠ och Sverige vann därmed 21 imp (!) på brickan. Redan +500 hade dock resulterat i 9 imp till Sverige så haveriet kostade ”bara” 12 imp.

Nästa fråga blir om du spelat storslam på 4-3 med bet istället för storslam på 8-2 med hemgång?

Tyvärr, åtminstone för det danska U26-laget, är det samma par som hamnade i rampljuset på denna dyra giv. Victor Todd-Moir och Sören Bune lyckades nämligen i matchen mot Sverige U26 tillsammans prestera en sekvens som kom att bli ännu kostsammare i IMP än den tidigare nämnda.

Problemen började med Östs inledande bud över Ida Grönkvists 2♠-öppning, 10-13 hp med sexkortsfärg. Bune valde att dubbla, något som är förståeligt med 19 hp. Dubblingen skulle dock leda till problem om Väst skulle svara 2NT som lebensohl eftersom Öst nu gärna skulle visa sin överstarka hand men rimligtvis inte kan bjuda 3NT mot en partner som kan vara blank. Med tanke på zonerna kanske ett försiktigt pass därför varit mest klädsamt? Här fungerade dock dubblingen bra. Jag hoppade till 4♠ för att ta bort budutrymme men Väst svarade med ett eget hopp till slam. Åttakortshjärter och renons i vår färg skulle vara för svårt att visa genom någon slaminvit (som i sådant fall skulle vara 4NT + 5♥ över partnerns val av lågfärg) och att därmed ta ett skott på slam är fullt rimligt. Öst tänkte nu länge och kom till slut fram till ett riktigt expertbud - 6♠! Hans plan var att partnern med minimum skulle kunna bjuda 6NT och annars skulle kunna välja en lågfärg eller hjärter på sjuläget. Med ♥AK kan jag dock tycka att det är lite väl komplicerat att inte tycka att hjärtern ska duga som trumf. En höjning till 7♥ hade därför varit mer rättframt. Dessutom kunde ett enkelt pass också kunna vara ett säkrare och bättre bud.

Väst fick nu för sig att partnern skulle ha en rejält svitad hand med båda lågfärgerna och valde att preferera rutern, det enskilt sämsta budet i budgivningen. Om partnern har en hand där 7♦ går hem men inte 7♥ (kanske ♠ Axx ♥ - ♦ AKQJx ♣ KQJxx hade han inte inlett med dubbelt utan istället bjudit 3♠/4NT beroende på metoder och dessutom hade han inte kunnat hitta ett bud till nu. Öst trodde över 7♦ att han träffat en fyr- eller femkortsfärg hos partnern och passade därför glatt. 7♦ var dock helt chanslöst från start och med trumfen 4-2 tappade Väst två ruter och ett spaderstick för två bet. I 7♥ hade han däremot gått hem med bästa spelföring. Eftersom rutermasken går har han tolv stick och när Nord är ensam om ett ruterhåll, i och med fyrkortsfärgen, och dessutom har ♣K blir hon skvisad på åtta ronder hjärter. -100 istället för +1510 alltså. Notera också att ett sangkontrakt går (många) bet med ♣K ut från Nord (eller klöver från Syd) eftersom ingången till hjärtern då försvinner direkt.

Hur gick det då vid andra bordet?

Budgivningen började en nivå lägre och Väst visade här inga särskilda ambitioner med sin spektakulära hand. Ett inviterande hopp till 5♥ eller 4♠ + 5♥ hade varit en bättre sekvens men nu stannade man i 4♥ och tog in 480 poäng. Det var värt 11 imp till Sverige jämfört med +100 men hade kostat 14 imp om Danmark bjudit ut storslammen. Danskarnas haveri kostade alltså 25 imp, betydligt mer än 3NT RD.

Läs alla Mickes bridge