I år arrangerades den för tredje gången och Holland stod för värdskapet. Förmodligen blir det Sverige som arrangerar nästa år eftersom man hittills är det enda land som inte gjort det. I den öppna klassen ställde Sverige upp med ett rent juniorlag. Simon Ekenberg - Simon Hult och Ola Rimstedt - Mikael Rimstedt försvarade de svenska färgerna med den äran och slog tillbaka sina äldre motståndare som senare i år ska representera sina respektive länder i EM (vilket även bröderna Rimstedt ska). För damlaget till EM gick det sämre. Catharina Ahlesved - Maria Grönkvist, Ida Grönkvist - Cecilia Rimstedt och Kathrine Bertheau - Pia Andersson slutade på tredje plats - före Tyskland men efter Holland och Danmark. Given hämtar vi från den andra omgången där Sverige mötte Holland och det var framförallt budgivningen som inbjöd till flera avgörande beslut.

Öst-Väst spelade så kallad ”Dutch Doubleton” som egentligen är ett helt naturligt grundsystem med femkorts högfärgsöppningar och fyrkorts ruteröppning men där svarsbuden på 1♣ skiljer sig lite från bland annat svensk standard. Svarsbudet 1♦ visar nämligen 0-7 hp oavsett fördelning, likt i stark klöver, eller ett naturligt svarsbud med ruter. Tanken bakom detta är att 1 i högfärg nu lovar bättre kort och att öppningshanden kan återbjuda mer aggressivt mittemot ett sådant svar. Här blev dock 1♦-budet avgörande i spelföringen.

Om Nords kort nu är värda en enkelhöjning (vilket jag och många med mig förmodligen tycker) bör man nog vara lite mer försiktig med Syds hand och inte bjuda utgång utan nöja sig med en invit. Simon Hult är dock inte känd för att bjuda försiktigt och han testade att föreslå 3NT utifall att det skulle passa partnern bättre än 4♠. Simon Ekenberg hade visserligen en mer färgspelsvänlig hand men också minimum då det mycket väl kan vara lättare att ta nio än tio stick vilket fick honom att passa. Om Bart Nab nu bara passat hade hans sida fått in minst 100 poäng men han kunde inte hålla sig från att dubbla. Ekenberg insåg vad klockan var slagen och gled över i 4♠ som åtminstone var odubblat.

Bob Drivjer inledde med två klöverstick och skiftade sedan till en hjärter som fick gå till Östs kung. Öst fortsatte med en låg ruter och Hult hade inte mycket annat val än att maska med ♦Q. När det, något överraskande, gick bra var han med i matchen. ♠A följdes av en klöverstöld och nu återstod bara att behandla trumfen eftersom en ruter kan sakas på ♥AJ. Med 6 hp hos Öst (♥K och ♦K) kunde han inte ha ♠Q eftersom han begränsat sin hand till 6 hp med 1♦ och han hade minst fyra hjärter (eftersom Väst annars öppnat med 1♥ eller hade återbjudit någonting med sin 6-5:a). Därför visste han att ♠Q satt hos Väst och fick gå upp med ♠K. När ♠Q föll plockade han in tio stick för +620.

Vid andra bordet gick budgivningen istället så här:

När Ola Rimstedt som Öst konkurrerade med 3♥ i zonen hade 3♠ av Syd varit ett rent konkurrerande bud. Dubbelt var därför hans sätt att invitera till utgång och när Nord gick ner i 3♠ nöjde han sig med det. Mikael Rimstedt spelade ut ♣A och skiftade i trumf vilket ledde till tio stick även här men 10 imp till Sverige. Ett pass på 3NT i andra rummet hade därmed givit holländarna 7 imp och en seger i matchen.

Läs alla Mickes bridge

Fler artiklar av Micke hittar du på Dagens Bridge