Den första kom i början av matchen:

Med 22 hp och 5-5-fördelning var Syds hand för bra för att öppna med 1♥ i ett naturligt system. Det fick istället bli 2♣ och på det nästan obligatoriska 2♦-svaret visade han sin hjärterfärg. Glädjande nog hade partnern en positivt hand med hjärterstöd och frågan var nu hur man skulle bjuda vidare. De allra flesta spelar nog med kontrollbud efter den här inledningen på budgivningen, men det tror inte jag är korrekt. Istället är det bättre att använda utrymmet till att undersöka anpassningen mer generellt, antingen genom att visa kortfärger eller genom att bjuda en sidofärg. Eftersom vi har visat rätt mycket gemensam styrka bör vi kunna klara av att reda ut kontrollerna senare och det blir därför viktigare att se om vi har bra anpassning eller inte. Andra budgivningar där detta kanske bör gälla är 1 i högfärg - 4 i högfärg där man också vet mycket lite om öppningshanden.

Det ser ut som att Syd var en anhängare av den här principen eftersom han hoppade över sin spaderkontroll för att bjuda 4♦. Nord hade nu visserligen kontroll i båda de svarta färgerna men gillade inte sin hand i övrigt och gick nu ner i 4♥, det korrekta kontraktet på given. Syd vann spaderutspelet på handen, tog två varv trumf och lade ner ♦A. När ♦Q uppdagade sig testade han att spela ruter mot bordet men Väst hade den sista trumfen och stal samt inkasserade ♣A - elva stick.

Vid andra bordet blev det mer spännande eftersom Olle Wademark och Jan Selberg kom i 6♥. Till deras försvar spelade dock motståndarna ett annorlunda system som öppnade med 1♦ på Östs kort för att visa 0-7 hp oavsett fördelning! Detta gör det givetvis svårare att få full koll på trupperna och att man kom i slam är därför mer förståeligt. Här var dock Nord spelförare och när Öst spelade ut ♣T hamnade Väst prekärt till redan i stick ett. Om han tog för ♣A skulle Syd ha två godspelade sak i ♠A och ♣K för ruterhackorna (och en ingång på ♦J). När han duckade kunde Syd istället saka en klöver på ♠A och bara förlora ett ruterstick. Samma läge åstadkoms vid andra bord efter ett annat utspel - uttrumfning följdes av ♦A och låg klöver mot bordet! Denna läckra spelföring kallas Morton’s Fork eftersom försvararen hamnar i en lustig gaffelsituation där man inte kan göra rätt. Tolv stick var värt 11 imp till Juniorerna.

I en annan match var Nord-Syd på väg till slam när Öst av någon anledning utspelsdubblade svaret 5♣ på essfrågan. Väst spelade av någon än mer svårförståelig anledning nu inte ut klöver utan spelade spader. Spelföraren trodde nu på ♣A hos Öst då inte den tidigare varianten fungerar. Istället spelade han ♣Q från handen med planen att stjäla en klöver för att sedan kunna skvisa Öst i lågfärgerna om han hade klöverlängden. När Väst nu fick ta för ♣A gick kontraktet bet eftersom ingen skvis fanns.

Det dröjde inte många brickor i andra halvleken av den femte matchen innan det fanns möjlighet att bjuda en andra dålig slam.

Våra motståndare i Osorterat, Lars Malm och Per Lindström, bjöd sig inte till 6♣ utan stannade återigen i det mer sensibla alternativet utgång. 2♦-svaret på 1NT var ett kommando till 2♥ för att i första hand kunna stanna i 2 av endera högfärgen. Metoden kommer från ”Sundelin-sangen” där man alltså inte använder sig av överföringar utan 2 i högfärg istället är invit till utgång. När Syd följde upp med 3♣ hade han dock visat en slaminvit med sexkortsfärg, något som passade Nord alldeles utmärkt till en start - fyrstöd i klöver, en dubbelton och ♠AK såg ut som riktigt slamvänliga kort så han testade att höja ett snäpp. Ett par kontrollbud följde men när Syd inte ville göra något mer än att bjuda 5♣ på 4♣ kunde inte Nord bjuda mer eftersom man mycket väl kunde vara av med hjärterkontroll. Slutkontraktet var det dock inga fel på och försvaret fick ett ruter- och ett spaderstick för jämn hemgång. I andra rummet spelades 3NT med elva stick så Juniorerna vann 2 imp.

I flera andra matcher stod det dock mer på spel eftersom man tog sig till 6♣. Det kan vid första anblick se hopplöst ut men se vad som händer efter hjärterutspel om du spelar ruter mot bordet. Om Väst går upp med ♦K maskar du ut Östs ♦A mot handens trumf och får ett stick att saka din tredje spader på. Om Väst istället lägger lågt vinner Öst men du kan nu stjäla din hjärter på bordet och sedan dra trumfen i botten. Väst kan inte både hålla spadern och ♦K och blir därför skvisad på den sista trumfen för hemgången. De par som kom i 6♣ fick därför en oförtjänt vinstbricka.

Läs alla Mickes bridge

Fler artiklar av Micke hittar du på Dagens Bridge